Storkremla

Beskrivning

Storkremlan (Russula cyanoxantha) är en medelstor till stor svamp som tillhör släktet Russula. Den är känd för sin variabla hattfärg, som ofta inkluderar nyanser av lila, blått, grönt och brunt, ibland med en blandning av dessa färger. Dess mest utmärkande drag är de fettiga, flexibla skivorna som inte bryts sönder lika lätt som hos andra kremlor, samt att köttet inte ändrar färg vid snitt eller tryck och har en mild smak. Den är en uppskattad matsvamp i många delar av världen.

Hur man identifierar

Hatt

Hatten är 5-15 cm bred, först halvklotformad, sedan välvd till utbredd, ofta med en nedsänkt mitt. Färgen är mycket variabel, från lila, violett, blågrå, grönaktig till brunaktig, ofta med inslag av flera färger. Hattens yta är slät, glänsande i fuktigt väder och klibbig som ung, men blir torr och matt med åldern. Hattkanten är slät och ibland något räfflad hos äldre exemplar. Hattens hud kan dras av till ungefär en tredjedel av radien.

Skivling

Skivorna är vita till gräddvita, tätt sittande, tjocka och fettiga vid beröring. De är karakteristiskt flexibla och bryts inte sönder lika lätt som hos andra kremlor när man drar med fingret över dem. De är urnupna till vidfästa vid foten.

Fot

Foten är 5-12 cm hög och 1-3 cm tjock, cylindrisk eller något avsmalnande mot basen, vit, fast och slät. Den kan ibland ha en svag violett anstrykning, särskilt mot basen. Foten är solid som ung men kan bli något ihålig med åldern.

Kött

Köttet är vitt, fast och sprött, men inte lika skört som hos många andra kremlor. Det ändrar inte färg vid snitt eller tryck. Smaken är mild och nötaktig, lukten är obetydlig.

Fruktkropp

Fruktkroppen är robust och köttig. Hatten är ofta den mest iögonfallande delen med sin varierande färgpalett.

Habitat

Storkremlan är en mykorrhizasvamp som bildar symbios med lövträd, särskilt bok (Fagus sylvatica) och ek (Quercus spp.), men kan även hittas under barrträd som gran (Picea abies) och tall (Pinus sylvestris). Den föredrar näringsrik, kalkhaltig jord och växer ofta i blandskogar, parker och lövskogar.

Nyckelfakta

• Hattens yta: Slät, glänsande som ung och fuktig, matt som äldre och torr. Klibbig i fuktigt väder.
• Tillväxtform: Enskilt eller i små grupper
• Sporavtryck: Vit
• Kroppsfärg: Hatt: Varierande (lila, blå, grön, brun). Skivor: Vita till gräddvita. Fot: Vit.
• Lukt: Mild, obetydlig
• Färgförändring vid snitt: Ändrar inte färg
• Höjd: 5-12 cm
• Hattdiameter: 5-15 cm
• Närings­upptagning: Mykorrhiza

Snabbkontroll

• Lukt: Mild, obetydlig
• Fruktning: Sensommar till höst (juli-oktober)
• Substrat: Jord, under löv- och barrträd

Var man hittar

Tips för att hitta

Liknande arter

Vetenskaplig klassificering

Stam

Basidiomycota

Klass

Agaricomycetes

Ordning

Russulales

Familj

Russulaceae

Släkte

Russula

Lagringsinformation

• Max temperatur: 4°C
• Frystid: 6 månader
• Min temperatur: 0°C
• Kylning: 5 dagar

Hur man rengör

Rengör storkremlan genom att borsta bort jord och skräp med en mjuk borste eller en fuktig trasa. Undvik att skölja den under rinnande vatten då den lätt suger upp vätska och blir vattnig. Skär bort eventuella skadade eller angripna delar.

Utforska Storkremla