Mushby LogoMushby
Gallkremla (Russula fellea)

Gallkremla

Giftig

Russula fellea

Även känd som: Geranium Russula

Har du en bild? Identifiera svampar direkt med Mushby-appen

Öppna appen

Beskrivning

Gallkremlan (Russula fellea) är en medelstor till stor svamp som tillhör släktet Russula. Den är känd för sin distinkta, skarpa och bittra smak samt sin starka doft som påminner om pelargonblad eller äppelmos. Denna svamp är oätlig på grund av sin smak och kan orsaka magbesvär om den konsumeras i större mängder.

Hur man identifierar

Hatt
Hatten är 5-10 cm bred, först konvex, sedan utbredd och ofta nedsänkt i mitten. Färgen varierar från blekgul till ockragul eller honungsgul, ibland med en orangebrun ton i mitten. Hattytan är slät, klibbig i fuktigt väder men torr och matt i torrt väder. Hattskinnet är avdragbart endast i kanten, cirka 1/3 av radien.
Skivling
Skivorna är tätt sittande, spröda, gaffelgrenade nära foten och urnupna eller vidväxta. Färgen är blekt gulvit till ockragul, mörkare med åldern. De är ofta fläckiga i brunt när de torkar.
Fot
Foten är 4-8 cm hög och 1-2 cm tjock, cylindrisk eller något avsmalnande mot basen. Färgen är vitaktig till blekt gul, ofta med bruna fläckar vid basen. Ytan är slät och foten är solid som ung, men kan bli ihålig med åldern.
Kött
Köttet är vitt, fast och sprött. Det har en mycket skarp och bitter smak, särskilt i skivorna, och en stark, karakteristisk doft av pelargon eller äppelmos. Köttet ändrar inte färg vid snitt eller tryck.
Fruktkropp
Fruktkroppen är typisk för en kremla, med en hatt, skivor och fot. Den är robust och köttig.
Habitat
Gallkremlan växer i lövskog, särskilt under bok (Fagus sylvatica) och ek (Quercus spp.), men kan även hittas under andra lövträd. Den föredrar sura till neutrala jordar.

Nyckelfakta

  • Hattens yta: Slät, klibbig i fuktigt väder, matt i torrt väder.
  • Tillväxtform: Enskilt eller i små grupper.
  • Sporavtryck: Krämfärgad till blekt ockra.
  • Kroppsfärg: Hatt: blekgul till ockragul; Skivor: blekt gulvit till ockragul; Fot: vitaktig till blekt gul.
  • Lukt: Pelargon/äppelmos.
  • Färgförändring vid snitt: Ändrar inte färg.
  • Höjd: 4-8 cm
  • Hattdiameter: 5-10 cm
  • Närings­upptagning: Mykorrhiza med lövträd, främst bok och ek.

Giftig

Måttligt giftig

Gallkremlan är inte dödligt giftig, men den är oätlig på grund av sin extremt bittra och skarpa smak. Konsumtion kan leda till magbesvär som illamående, kräkningar och diarré, särskilt om större mängder intas. Den bittra smaken gör den dock osannolik att äta i någon större mängd.

Gifttyp: Okända irriterande ämnen som ger den bittra smaken och magbesvären.Reaktionstyp: Gastrointestinala besvär

Snabbkontroll

  • Lukt: Stark, påminner om pelargonblad eller äppelmos.
  • Fruktning: Sensommar till höst (augusti-oktober).
  • Substrat: Marken under lövträd, särskilt bok och ek.

Var man hittar

Europa

Vanlig i stora delar av Europa, särskilt i områden med bok- och ekskogar.

Nordamerika

Förekommer även i Nordamerika, men kan där förväxlas med liknande arter.

Tips för att hitta

Säsong

Fruktkropparna uppträder från sensommaren till hösten, vanligtvis från augusti till oktober.

Växtplats

Leta efter den i lövskogar, särskilt under bok och ek. Den växer ofta enskilt eller i små grupper.

Doft och smak

Den mest avgörande identifieringsfaktorn är den starka doften av pelargon/äppelmos och den extremt bittra smaken. En liten bit av hatten kan smakas på och sedan spottas ut för att bekräfta smaken.

Liknande arter

Gulkremla

Russula

Även känd som: Russula claroflava

Mandelkremla

Russula

Även känd som: Russula integra

Senapskremla

Russula

Även känd som: Russula ochroleuca

Vetenskaplig klassificering

Stam
Basidiomycota
Klass
Agaricomycetes
Ordning
Russulales
Familj
Russulaceae
Släkte
Russula

Utforska Gallkremla

Identifiera svampar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bildidentifiering, fullständig databas och din personliga samling.

Öppna i appen