Mushby LogoMushby
Fjällig tofsskivling (Cerioporus squamosus)

Fjällig tofsskivling

Säker

Cerioporus squamosus

Även känd som: Fjällticka, Sadelporing

Har du en bild? Identifiera svampar direkt med Mushby-appen

Öppna appen

Beskrivning

Fjällig tofsskivling (Cerioporus squamosus), tidigare känd som Polyporus squamosus, är en vanlig och lättigenkännlig ticka som växer på döda eller försvagade lövträd. Den är känd för sina karakteristiska fjäll på hattens ovansida och sin säregna doft som påminner om mjöl eller gurka. Svampen är en saprofyt, vilket innebär att den bryter ner dött organiskt material, men den kan också vara en svag parasit på levande träd, särskilt äldre eller stressade exemplar. Den spelar en viktig roll i skogens ekosystem genom att bidra till nedbrytningen av trä. Unga exemplar är ätliga och uppskattas av många, men äldre exemplar blir sega och oaptitliga.

Hur man identifierar

Hatt
Hatten är 10-60 cm bred, njurformad till solfjäderformad, ibland nästan cirkulär. Färgen varierar från gräddvit till gulbrun eller ockra, täckt med koncentriskt arrangerade, mörkbruna till svarta, platta fjäll. Kanten är ofta tunnare och vågig. Ytan är torr och matt.
Skivling
Fjällig tofsskivling har inga skivor (gills) utan ett porlager på undersidan av hatten. Porerna är vita till gräddfärgade, kantiga till rombformade, relativt stora (1-3 mm i diameter) och löper ner en bit på foten. Porlagret är lätt att skrapa bort från köttet.
Fot
Foten är 2-10 cm lång och 1-5 cm tjock, excentrisk eller sidoställd, ibland nästan central. Färgen är vitaktig till gulbrun upptill och mörkbrun till svart vid basen, ofta med en sammetslen yta. Den är mycket seg och fibrös.
Kött
Köttet är vitt till gräddfärgat, tjockt och segt, särskilt hos äldre exemplar. Hos unga svampar är det mjukare och saftigare. Doften är distinkt, ofta beskriven som mjölaktig, gurkaktig eller vattenmelonliknande. Smaken är mild hos unga exemplar, men blir bitter och träig med åldern.
Fruktkropp
Fruktkroppen är en ettårig ticka, ofta njurformad, solfjäderformad eller hyllik, med en tydlig fot som är fäst vid trädet. Den kan bli mycket stor, upp till 60 cm i diameter och väga flera kilogram. Ytan är täckt av karakteristiska mörkbruna till svarta fjäll på en ljusare, gulbrun till ockrafärgad botten.
Habitat
Växer saprofytiskt på döda eller försvagade stammar och stubbar av lövträd, särskilt alm, lönn, bok, ask och pil. Kan även uppträda som en svag parasit på levande träd. Föredrar fuktiga, skuggiga platser i lövskogar, parker och trädgårdar. Fruktkropparna växer ofta ensamma men kan också förekomma i grupper eller taktegellikt.

Nyckelfakta

  • Hattens yta: Fjällig, torr, matt
  • Tillväxtform: Enskild eller i grupper, hyllik eller njurformad
  • Sporavtryck: Vit
  • Kroppsfärg: Gräddvit till gulbrun med mörkbruna fjäll
  • Lukt: Mjölaktig, gurkaktig
  • Färgförändring vid snitt: Missfärgas inte vid tryck
  • Höjd: 2-10 cm (fotens längd)
  • Hattdiameter: 10-60 cm
  • Närings­upptagning: Saprofytisk och svagt parasitisk

Säker

Säker

Fjällig tofsskivling är inte giftig. Unga exemplar är ätliga och anses vara en god matsvamp. Äldre exemplar blir dock mycket sega och träiga, och smaken kan bli bitter, vilket gör dem oaptitliga. Det finns inga kända giftiga förväxlingssvampar som liknar fjällig tofsskivling tillräckligt mycket för att utgöra en allvarlig risk, men det är alltid viktigt att vara 100% säker på identifieringen innan konsumtion. Personer med känslig mage kan uppleva milda besvär om de äter stora mängder eller otillräckligt tillagad svamp.

Gifttyp: Inga kända toxinerReaktionstyp: Ingen

Snabbkontroll

  • Lukt: Mjölaktig, gurkaktig eller vattenmelonliknande
  • Fruktning: Vår till höst (april-november), med topp under sen vår och tidig sommar
  • Substrat: Döda eller försvagade lövträd (alm, lönn, bok, ask, pil)

Var man hittar

Lövskogar

Vanlig i lövskogar där det finns gott om döda eller försvagade lövträd, särskilt alm, lönn, bok och ask.

Parker och trädgårdar

Kan hittas på gamla träd i stadsmiljöer, parker och trädgårdar, särskilt om det finns sjuka eller döende träd.

Vägkanter och åkerholmar

Ofta påträffad på stubbar och stammar längs vägkanter och i åkerholmar där lövträd växer.

Tips för att hitta

Sök på rätt trädslag

Fokusera sökandet på lövträd som alm, lönn, bok, ask och pil. Den är sällsynt på barrträd.

Leta efter unga exemplar

För matlagning, leta efter unga, ljusa exemplar med mjukt kött. Äldre exemplar blir snabbt sega och träiga.

Kontrollera undersidan

Se till att porerna är vita till gräddfärgade och relativt stora. Detta hjälper till att skilja den från vissa andra tickor.

Dofta på svampen

Den karakteristiska doften av mjöl eller gurka är ett bra kännetecken.

Liknande arter

Jätteticka

svamp

Även känd som: Meripilus giganteus

Svavelticka

svamp

Även känd som: Laetiporus sulphureus

Oxtungsvamp

svamp

Även känd som: Fistulina hepatica

Vetenskaplig klassificering

Stam
Basidiomycota
Klass
Agaricomycetes
Ordning
Polyporales
Familj
Polyporaceae
Släkte
Cerioporus

Lagringsinformation

  • Max temperatur: 4°C
  • Frystid: 12 månader
  • Min temperatur: 0°C
  • Kylning: 5 dagar

Hur man rengör

Rengör fjällig tofsskivling genom att borsta bort jord och skräp. Skär bort den sega foten och eventuella hårda delar av hatten. Skala bort de mörkare fjällen på hattens ovansida om de är mycket grova. Skär svampen i tunna skivor eller tärningar. Unga exemplar kan sköljas snabbt under rinnande vatten om de är mycket smutsiga, men undvik att dränka dem då de suger upp vatten.

Utforska Fjällig tofsskivling

Identifiera svampar var som helst

Gratis på iOS, Android och webben. Bildidentifiering, fullständig databas och din personliga samling.

Öppna i appen